Surrealistisk skulpturbiennal intar Borås

Surrealismen tar över när Borås internationella skulpturbiennal anordnas för sjätte gången. I lördags var det invigning, och innan dess pressvisning där inblandade berättade om konsten och bakgrunden kring biennalen. Så fort man stiger in på konstmuseet möts man av surrealismen i en stor himmel som håller på att rasa samman, som om verkligheten går sönder och faller itu. Detta blandas med en roterande banan, en skulptur i lera som påminner om ett träd som kommit till liv, flera videoverk och mycket annat.

Mycket är nytt i år, bland annat har biennalen för första gången ett namn - A Grin Without a Cat(”ett flin utan katt”), vilket kommer från Alice i Underlandet där Cheshirekatten dyker upp och försvinner en bit i taget, ofta med ett leende som stannar kvar in i det sista. På grund av berättelsens relation till det surrealistiska och intresset för nonsens valdes just Alice i Underlandet som tema för årets biennal. Curatorn Power Ekroth förklarar det som att hon utgått från hur vår verklighet ser ut idag, där det varje dag händer något som aldrig hade kunnat hända igår, framför allt inom politiken.

Konstnären Simon Mullan lyfter fram arbetarklassen i sin konst, vilket han själv uttryckte vid pressvisningen. Bland annat hyllar han ”Blaumänner” (även ”blue-collar workers” på engelska) genom symbolen jeans. Som en hommage har han dekonstruerat arbetarjeans och sytt ihop dem till något nytt. Allt förutom jeansen är skapat av konstnären själv, inklusive de ramar konstverken placerats i och väggen de hänger på. I metallramar hänger jeanstyget, med olika nyanser och slitningar som avslöjar de många olika karaktärerna som använt dem. På andra sidan väggen hänger verk i kakel. Som han beskriver det använder han material som vi alla har hemma och ser varje dag, och förvandlar det till något fint. Kaklet har placerats i ett symmetriskt mönster med starka kontraster av svart och vitt. Mullan bidrar även med ett monument till arbetarklassen ute på stan – Monument for the Common. Även det är ett kakelverk, en monolit i vitt som påminner om en badrumsvägg eller ett kök. I skrivande stund har verket redan kladdats ner och vandaliserats, något som konstnären själv vill låta stå kvar eftersom det tillför en ny dimension till verket. Med kladdig svart text på kaklet efterliknar det ännu mer en vägg på en offentlig toalett, och blir mer levande.

Även Chiara Bugatti använder, likt Simon Mullan, vardagens material i sina verk. Till biennalen har hon skapat ett gipsverk på Konstmuseets golv. Gips har vi alla en relation till, men här skapar det helt nya landskap. Genom konsten tolkar hon världen, med utgång i sensorer i rymden som plockar upp information om universum. Rymdens färg är ljust brun och kallas för ”Cosmic latte”. Den har hon brutit ner i olika färger och spritt ut på golvet i ett planerat mönster. Samtidigt som färgen förändras sjunker även rymdens temperatur, medan jorden blir allt varmare. Därför har hon byggt en ”manick”, som hon själv kallar den, som formar is på toppen när den blir varm och som tvärtom blir varm när temperaturen sjunker.

Även norrmannen Børre Sæthre var på plats under pressvisningen. Hans konstnärskap utgår från verk i betong och till årets skulpturbiennal bidrar han med en ny typ av betongmodul som står inne på konstmuseet, där den utgör både vägg och konstverk. Han har även plockat fram delar av väggen till gamla Tempovaruhuset, som när det byggdes var i framkant i design. Fasaden har sedan den plockades ner legat i en skogsglänta där den glömts bort och under årtiondena täckts av växtlighet. Nu visas fasaddelarna upp som ett historiemonument utanför Kulturhuset, något som alla gamla boråsare borde besöka för att minnas en svunnen tid.

På konstmuseets andra våning finns en förlängning av biennalen, där verk ur museets samlingar visas upp under namnet The Cat’s Tail. Här breddas biennalen med verk från olika tidsepoker. Från förrädiskt idylliska bilder om Vietnamkriget i Gerhard Nordströms Barnet, sommaren och döden från 1972 till existentiella frågor från en rullstolsburen lysmask i videoverket Le Rond Universel av Lisa Jeannin och Rold Schurmaans. Här hanteras många frågor och det blir tydligt hur olika människor hanterar vår totalt märkliga verklighet.

Borås internationella skulpturbiennal pågår från 26 maj till 23 september och samlar verk av femton olika konstnärer. Biennalen fokuserar i år på Borås Konstmuseum och dess omgivningar, och en stor del av verken finns inne på museet. Många konstverk finns även utomhus i staden.

Museet har fri entré hela sommaren, och till och med september sker guidade vandringar för den som vill få en djupare förståelse för konstverken. För mer info läs här eller kom in till oss på Borås Tourist Center och hämta en broschyr.